The tawny owl screams

EN NATT I AUGUSTI

2010-09-03T06:30:00.000-07:00

Han frågar ut henne, förhör henne, försöker få henne att snava på orden. Han frågar och frågar. Varför och varför? Hon svarar, tålmodigt. Låt honom tro att jag bry mig. Låt honom tro att jag inte tycker att han är en idiot, att jag skulle behöva försvara mig. Låt honom tro.

Hon går ut på trappen för att röka. Vildkatterna stryker sig mot hennes ben. Han kommer efter. Hon lånar hans tändare.

- Du, jag menade inte att... Jag försökte provocera dig, min humor är sarkastisk.

- Det är lugnt.

- Det var alltså inte för att såra dig.

- Det är okej.

De andas och röker. Hon stirrar honom i ögonen. Han stirrar tillbaks.

- Du är väldigt lugn, jag tror du vinner på det. Man kan liksom inte sätta dit dig.

- Nej, kanske inte... Tränar du?

- Nej, inte alls.

- Det ser så ut.

Han pratar om sitt jobb, om dottern, om sitt kriminella förflutna. Hon frågar artigt. Han ser hungrig ut och hon känner sig naken. Hjärtat som ilsket djur. De går in. Hon ger honom en öl. Rör vid hans underarmar när de talar. Låter knäskålen skava mot hans under bordet. Skrattar lite för högt åt hans skämt, ler hela tiden.

De går ut och röker igen. De pratar. Alldeles normalt. Han är full, men stadig. Han skämtar och ler. Hon är full, men hon ser, förstår leken. Så säger han det, äntligen.

- Egentligen skulle jag vilja knulla dig så jävla hårt nu.

- Va?

- Du hörde, säger han och går in.

Orden ligger som en tyngd över henne. Hon följer efter.

De sitter tätt intill. Men hon låtsas inte om honom mer. Det blir inte mer än såhär. Det får inte bli mer än såhär. Hon vänder honom ryggen, talar med den vackra japanskan. Tiden förflyter. Han följer efter henne när hon går ut för att röka.

- Vad tittar du på?

- Kassiopeja.

- Vad?

- Stjärnbilden, där sitter hon...

Hans ögon följer hennes underarm, hennes handled, hennes pekfinger. Han andas varmt.

- Du vet mycket.

- Nej, det gör jag inte.

De går in igen. Hon ignorerar honom nu. Inte mer. Han tycks förstå. Han lämnar henne ifred. Samtalen kring köksbordet blir allt livligare. Musiken allt högre. Himlen därute allt djupare. Så känner hon hans hand på sitt lår, hur hans fingrar snuddar lätt och prasslet av papper. Hon tar lappen ur hans hand. Hon undrar varför de smyger. Han är gift. Hon är där med sin före detta. Hon får inte. De får inte.

Lappen: Om du har tråkigt inatt, kom tillbaka, knacka på fönstret. Så sitter vi på trappen och snackar och ser på dina stjärnor.

Hon skriver en lapp med sina kontaktuppgifter och räcker honom under bordet. Ser uppfordrande på honom när han läser den. Se mig! Alla ser. Alla vet.

Så blir hon full, på riktigt. Minnet dammar igen. Dagen efter hittar hon en lapp i fickan. En lapp han aldrig fick: Av alla människor jag träffat de senaste åren så är du den enda som jag respekterar, faktiskt mer än så, för jag tycker om dig. Du är fin. Var alltid dig själv.

Hon klistrar in lapparna i boken. Och vet.

"We’re not with the terrorists - we’re not with you and we’re not alone!"

2010-08-03T03:05:00.000-07:00

FUCK ME LOVE ME HATE ME RAPE ME

2010-06-09T06:56:00.000-07:00

ALEX

2010-06-07T12:39:00.000-07:00

KRÅKAN

2010-05-23T17:17:00.000-07:00

Han kramar om ratten och handtaget. Pannan mot rutan och andedräkten en pulserande rök. Känner pulsen som en klocka och tänker att livet är ett skämt. Stiger ur bilen och i jackfickan klirrar mynt och nycklar som musik, ekande steg och bildörrens smäll. Världen är en symfoni, tänker han och stirrar på kråkans spastiska ryck ”Och du dansar, du.” Kråkan knycker på nacken i ett försök att vrida sig runt, i ett försök att se honom i ögonen, så slappnar dess spända muskler ”Och nu är du död”, bänder loss fågeln från grillen. Kastar den i en vid båge över motorvägen, ljudet dess kropp åstadkommer i gräset, prassel och hum. ”De kommer käka upp dig, polarn!”, torkar sina blodiga händer på jackan. Man gråter inte över döda kråkor, påminner han sig själv och stiger in i bilen.

I bilen, ljudet av tusen mil och himlen är klar där ovanför. Kråkors själar flyger säkert mellan nattliga trafikanter, undviker katastrofer och talar raspigt om ett liv före detta. Han gnider sina ögon och känner sömnen som en tyngd i sina armar. Skulle helst av allt bli ett barn igen, begrava rödslagna kinden i mammas famn och skrika ut all luft. Han var aldrig älskad. Det finns fäder och så finns det fäder. Han suckar sönder luften.

Luften känns trasig mellan kragen och strupen, mellan lungorna och läpparna. Han saktar ner, parkerar vid vägkanten. Två filer och här har döden redan varit. Vita kors i diket, olycksdrabbad väg, den borde breddas. Han kissar på det minsta korset, ser det ånga och andas djupt ”Jag dricker ju mitt eget piss”, han ler under kepsen och måste spotta. Spottar på det större korset. ”Det är vad jag tycker om er, döingar! Inte fan gör ni någon nytta! Stå här och påminna oss andra om eländet. Fy fan!” Ett varv runt korsen, sedan ett till och så ett symboliskt, tredje varv, bara för att. Där fanns ingenting att se.

”Se upp för lekande barn!” proklamerar skylten. Tusan heller, tänker han och trampar ner gaspedalen hårt. Ligger i hundratjugo på trettiovägen. Vevar ner rutan och skriker ut i villaområdets nattlugn. Jag är en rebell, tänker han, jag är dödlig. Därframme står kastanjen naken, dess armar utsträckta. Trettio sekunder. Han är den sista av sitt slag, ett blekt skott sprunget ur ett döende träd. Det finns fäder och så finns det fäder. Nu finns det inte längre någon fader. Ett helt liv av motstånd, ett helt liv av brinnande kinder, ett helt liv av knäpptyst kamp. Ett helt liv av väntan, en dag ska du också dö, gubbjävel. Och så döden. Vad återstår nu?

Nu smäller toyotans front mot trädets stam, nu skjuts en manskropp genom vindrutan, nu slocknar ett redan slocknat människoliv. Nu - är det slut.

SUMMER PLANS!

2010-05-23T05:22:00.001-07:00

A PRETTY CRAPPY DAY

2010-05-16T13:09:00.001-07:00

NÄTBASERAT UMGÄNGE

2010-05-13T17:49:00.000-07:00

I'M NOT GOING I'M LEAVING!

2010-05-09T13:52:00.000-07:00

DEN SÖMNGÅENDE NIHILISTEN

2010-05-04T08:40:00.000-07:00

KYLSKÅPSPOESI

2010-04-27T10:52:00.000-07:00

AKVARELL

2010-04-17T18:09:00.001-07:00

FOR NICOLAS

2010-04-15T18:25:00.001-07:00

AKVARELL

2010-04-15T16:24:00.000-07:00

PYSSEL

2009-10-20T22:13:00.000-07:00

PYSSEL

2009-10-13T12:30:00.000-07:00

MAGI

2009-09-21T16:49:00.000-07:00

Jag har gjort det förr, sänt honom ord, för att be om förlåtelse. Jag trodde att han siktade på att få ögonglittret återgäldat. Och jag slarvade bort hans namn. Den självåsamkade skammen. Men jag hade fel, jag har ofta fel, det var inte ögonglittret han var ute efter.

Kallas vänskap: När han höll min hand på djävulsön, fastän han såg mig, kanske för första gången. När han var tyst. När han talade. Och när han förstod. Min monolog blev dialog.

Minns du bron? Gatlyktorna stal allt vårt glitter och du sa att det inte var så hemskt när man var två. Och det var inte hemskt.

Och på alla dessa bilder höll du min hand. Alla dessa bilder som aldrig blev tagna. Och på dem som blev det, men sedan försvann. Vissa saker minns man. Min hand i din.

Och nu talar du om något magiskt i mig. Och jag vågar hoppas när hoppet kommer ifrån dig.

VASAPLTSEN

2009-09-17T19:02:00.000-07:00

“I... want you to come home...”

Sparkling sugar crystals and pink meringues – flooding. I’m scooping, I’m scooping! Big words and “if-I-lie-I-die-promises” all of the time and all over.

And I told you the truth: Teenage alcoholic who’s without visions, pretentions, ambitions, but with home cut boy cut, beer belly and conspiracy suspicions. And you told me the exact time of the commercial breaks and repeated the entire TV-program listings, “If we hurry up we might be able to catch the double episode of The Simpsons.” And I cried for drama and you said “If you’re going out tonight… Be careful, ‘cause I’m taking this Tuesday off from the glorious nightlife of Gothenburg and I won’t be there to carry you home…” And you held me - tight, felt me, your hands on my back – seeking… And I saw that you were way too young and I screamed “FUCKING HELL! I will destroy you!” But time took an earlier bus and we had to run to make time to say those damned words. In the drizzle on the bus station. I won, I lost. Game over, honey! You just sold your soul to a boy who could have developed into a common person.

Forgive me darling.

SUNLIGHT

2009-09-14T06:19:00.000-07:00

MEMORIES OF STOCKHOLM

2009-09-14T05:49:00.000-07:00

It’s a transit hall. Thousands of heels are stomping the asphalt, waiting for something, or perhaps someone. In sunlight they’re not breathing in sync, a constant humming from empty chests, but during the nights… During the nights they all fall into the same rhythm and they whisper “You are everything I’ve ever hoped for…” and everything that happens seems to happen for a reason. In the beginning it wasn’t about him, in the beginning she was just looking for the rush of being held in strangers arms. He was glowing with some sort of simple confidence and he seemed to pulsate between the roles of an individual and a part of the collective; impossible to tell from the others. Pulsating, more rapidly, “stroboscope…” she thought and then he blinded her with a, from that time and for ever, constant full beam. Later she would say that she fell into his arms, literally, that coincidence had brought two bodies together in the half dark of the night chaos… But she had seen the light, seen it shine through his chest, the sharp beam pointed straight into her own and in that light they were alone. When she walked up to him her hands had stopped shaking and when he asked who she were she knew, knew for the first and last time “I am yours…”

A THOUSAND VOICES

2009-09-13T20:23:00.000-07:00

Breathe on my hands. The stallions are running alongside with the trains, if the fence wouldn’t stop them they would just keep going, for ever. How can I know that the sun is shining during the nights? I wish that he would say it, I just want to hear him say it. Breathing hurts so badly. Why am I afraid of nothing? He tried to convince her, that’s when she stopped listening. It’s just words… She cut it all wrong and when she tried to improve it… It just got worse. Everything is linked together, everything is chaos. He wanted her to bite the pain away; he wanted her to eat it, to eat him. You can get goose bumps for different reasons. When you die you loose weight. She couldn’t stop thinking about the teacher who kissed a child. The words are not falling out in order; they refuse to correct themselves chronologically. What’s important is always so obvious, and what’s left is forgotten. I love someone who I’ve fabricated. We place the clichés on top of each other, slowly building a wall. She remembers the man on the unicycle, in his eyes she will always be a little girl. Chafes and growing pains. Sometimes things surprise you. It’s so quiet, the pen’s whispering on my paper. The dove hade a hole in its side, I could see its lungs. Take me, take me hard.